Så, nu var alltså tiden i Färgelana slut. I alla fall för den här gången. Fattar inte riktigt att jag verkligen är på väg bort därifrån. Faktum är att jag inte en riktigt kan förstå att jag verkligen har varit där nere i skogen i 4 månader nu och inte heller att det inte varit mer än så. Det är som om tiden där nere inte fungerat som tiden brukar, åtminstone inte som jag förut har upplevt den. Dagarna har bara flugit iväg, veckorna rullat på och månaderna tickat vidare, samtidigt som det känns som om tiden stått stilla. En jätte konstig känsla av dubbelhet. Nu sitter jag här på den välkända och utnötta Ålandsfärjan igen, tittar runt i kafeterian, ser borden, stolarna och den gräsliga grönröda mattan. Allting precis som om ingen tid alls hade gått sedan sist. Välbekanta ansikten, bräkande åländska. Jag är åter tillbaka i samma värld som jag lämnande i augusti. Jag har inte varit här mycket sedan dess, frånsett en kortare visit i oktober, och ändå känns det som om jag inte varit borta alls. Ju längre bort jag kommer från de gröna, dalsländska vidderna, ju mer avlägset och faktiskt också overkligt känns det. Det börjar redan kännas som om allting lika bra kunnat vara bara en dröm, påhittat, än någonting som verkligen existerat och funnits där. Det är en skrämmande känsla, men väldigt påtaglig. Kanske även det ett skydd för att stänga ute alla eventuella känslor jag annars är rädd att släppa in?!
Hur som helst är jag snart tillbaka på holmen igen. Nu är det bara dryga halvtimmen kvar innan jag kan andas åländsk luft igen och stå med fötterna på åländsk mark. Jag är inte längre i olag över att återvända till min välbekanta ö, jag ser det inte längre som enbart en plåga och någonting stort och skrämmande. Jag har helt enkelt förlikat mig med tanken och faktum är att jag nu verkligen ser fram emot att få komma tillbaka en sväng igen. Speciellt nu, efter snart 14 timmars resande, ska det bli mer än skönt att snart vara framme. Det ska helt enkelt bli alldeles underbart att få stiga iland, köra de sista km hem till lägenheten, ta mig upp för trapporna och sedan slänga mig i sängen. Åh, vad jag ska njuta!
2 kommentarer:
Välkommen hem!! ^^
Vännen.. God jul kanske jag ska börja med att säga. Har precis läst de 4 inläggen från dig som jag missat och det är sorgligt att känna det jag känner, särskilt när det nu kändes som du var ännu längre bort än du är. Jag har hela tiden sedan vårt farväl tänkt att du kommer tillbaka efter jul, vilket jag fortfarande hoppas och tror?! Då får jag umgås de sista dagarna med dig innan du far till Gran Canaria på ditt stora äventyr. Även där kommer jag att vara med dig i tankarna och även den gången kommer jag att hoppas att du kommer tillbaka. Du är en vän jag funnit som jag absolut inte vill vara utan, och jag hoppas att du inte stänger av känslorna och tankarna helt från Dalsland och oss där borta. Då kommer jag känna mig ännu mer distanserad från dig, och det går ju inte.. Jag lever ju på våra framtidsplaner i Uddevalla, eller var det nu än kan bli. Så.. glöm mig inte, för jag kommer aldrig glömma dig Sonja, en underbart otroligt vacker och omtänksamt rolig vän!
Stor kram//Din Maria
Skicka en kommentar