En duggregnsdag, och några insikter rikare

Känns bra konstigt att tänka att det faktiskt är december. Jag tittar ut genom fönstret och ser bara en grå och tät dimma av små, små regndroppar. Inget annat än grått dis och gråbrunt gräs, så långt ögat når. Höstrusk i all ära, men nu är det december, inte oktober. December för mig är en vintermånad och vinter det är lika med snö och kyla, kall och krispig luft och gnistrande trädkronor. Allt annat än vad vädret idag har att erbjuda.

Egentligen har jag väl ingenting emot höstrusk och regndimma över huvud taget, idag var det nog bara jag själv som behövde någonting extra att ta ut lite av min inre frustration på. Och idag råkade det vara vädret som fick stå syndabock. Ett ganska lustigt fenomen egentligen, just det där med att lägga skulden på andra för sin egen olyckas skull. För tyvärr är det ofta precis vad som händer. Där kan jag även bra relatera till mig själv och till hur jag faktiskt själv reagerade i vissa situationer och på saker och ting, för bara ett par månader sedan. Jag kunde skylla min ilska, min frustration, och alla möjliga nedvärderande och negativa tankar och känslor jag kände inom mig, på diverse saker och personer i min omgivning.

"Jag själv kunde ju inte klandras för mitt hetsiga humör och min bitska attityd, det berodde ju helt på den sura tanten i affären jag mötte här om dagen. Hon som vägrade flytta på arslet även om hon såg att jag hade hur bråttom som helst. För det måste hon väl ändå ha sett? Att jag hade bråttom alltså. Det kunde ju helt enkelt ingen som helst i affären undgå att notera. Hur som helst så är det hon som gjort att hela min dag är försatt i ett moln av arghet och ilska."

Så kunde jag tänka förut. Jag lade skulden på andra och skyllde ifrån mig, istället för att sätta ansvaret på mig själv. Jag tog frivilligt på mig offerkoftan och såg mig själv som ynklig, som svag. Mycket har hänt på den fronten och speciellt under mina månader här och den här insikten är bland de mest givande. JAG själv ansvarar för hur jag väljer att se på de situationer jag hamnar i. Jag kan välja att se det som en utmaning, en prövning och ett äventyr, eller jag kan se det som världens nederlag. Allt är ett val och det är jag själv som besitter makten att välja. Vilken otrolig styrka och vilket GO, det gav mig att verkligen inse det. Yes, det är faktiskt ingen annan än just JAG som är herren i mitt liv. Stort. Mäktigt. Nästan lite skrämmande, men på samma gång så otroligt häftigt. Jag är regissören och filmen jag skapar, den är mitt liv.