...men frågorna och de osäkra korten väger lika tungt som spänningen och nyfikenheten inför allt nytt.
Just nu är det kaos i mitt inre. Inte den sorts röra som kantat mitt liv de senaste åren, utan en betydligt mer konstruktiv och färgrik variant än tidigare. Det är inte den soppa av idel mörkt och grått, pest eller kolera som virvlar runt där uppe. Nu är det större tankar på gång, storstilta funderingar och livsavgörande val. Livsavgörande val är något jag även stått inför tidigare, men itne på samma sätt. Då var det konkret, allvarligt och livsavgörande på det stora planet. Det är fortfarande någonting som kommer påverka både mig och mitt liv på många plan och jag kommer ledas in mott vitt skilda håll beroende på vilken stig jag sist och slutligen väljer ta, men nu är inget dera alternativ till synes någonting destruktivt, ingen väg är kantad av glasvassa skärvor och garanterar ett slutmål i fördärvet. Båda stigar för positiva saker med sig. Båda leder till utveckling och steg framåt. Bara på väldigt olika sätt. Frågan är, vilken stig lockar mest och vad är det jag egentligen vill med det kommande året?
Vill jag kasta mig ut i det okända? Hoppa på någonting jag aldrig tidigare provat på. Vill jag slänga mig in i en vardag, helt främmande och olik någonting jag förut varit med om? Vågar jag ta steget och testa mina vingar? Flyga iväg och för månader framåt slå mig ner på en plats där jag aldrig tidgare satt mina fötter. Är det vad jag verkligen vill? Och väger spänningen och nyfikenheten tyngre inför allt nytt och outforskat, än vad en vidare erövring av hemmaplan och en förkovring och upprättelse här innebär?
Det finns för- och nackdelar med båda valmöjligheter. En vidareutveckling innebär de båda, men en utveckling åt väldigt olika håll. Vill jag satsa mer på massagen, få in en fot djupare i det åländska arbetslivet, jobba och tjäna pengar, då är en av vägarna uteslutna just nu. Vill jag däremot komma ut i världen, lära känna nya människor, se nya platser, förkovra mig på andra plan, rå mer om mig själv, ja då är det istället en annan stig som inte platsar in.
En hel massa funderingar, än så länge få svar. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag vill och inte heller vilken stig som är den mest rätta just nu. Kanske är de båda lika mycket "rätt", kanske är ingen mer glamorös, eller glimmande än den andra. I vilket fall som helst, så vet jag inte vilket vägval som lockar allra mest.
Förvirrad är ordet. Förvirrad, snurrig och fylld till bredden av omkringsnurrande tankar.
hade längre än 10 minuter någorlunda rast och ro innan nästa passagerar boom kom instormande och skulle få betjäning utav av högsta möjliga klass. Galet är det minsta jag kan säga om de 7 dagar som gått. Det har verkligen varit helt extremt i alla avseenden. Massa folk i farten, full båt mest hela tiden, köer utav bara den, stress, fart och ingen ro. 12 timmar på raken har varit vardagsmat och igår var första dagen vi kunde pusta ut och njuta av den första dagen med endast 11 timmars jobb. Att få gå av igår kväll var rena drömmen. Visserligen trivs jag väldigt bra med det jag gör, med mina uppgifter och att få stå uppe i Sommarbar Båtsman, träffa folk, kränga ut räkmackor, blanda våra sommardrinkar och tanka upp öl. Jag kan inte annat säga än att jag trivs, men inte under de förhållanden som rått den senaste veckan. Den stress vi omgetts av är helt enkelt inte mänsklig och att få stiga iland och komma ner på fast mark igen igår natt var ingenting annat än ren oc
h skär lycka, en riktig befrielse. Nu väntar en vecka hemma på fastlandet och förhoppningsvis kommer det soliga och härliga sommarvädret hålla i sig ännu ett par dagar, så även jag får chansen att njuta av det. Jag är inte känd för att vara den som har en fallenhet för att vila ut och ta det riktigt lugnt, men den här veckan ska jag faktiskt göra mitt yttersta för att förkovra mig inom området.
Funderingarna går fortfarande fram och tillbaka och tankarna likaså. Nu har jag åtminstone tagit ett närapå slutgiltigt beslut. Högst troligen kommer jag att åka. Jag vet inte om det är det rätta, men går det egentligen att klassificera någotdera som rätt eller fel?! Och vem skulle i så fall vara den enväldige domaren och avgöra det?!
de chans igen, så det är lika bra att ta den nu när jag faktiskt blir serverad på silverfat. Okej. Nu var det bestämt. Inget mer tvivel och dravel fram och tillbaka. Nu ställer jag in mig på att åka. Osäkerheten, rädslorna och tvivlet får jag ta och bearbeta på vägen. Jag har gjort mycket annat i mitt liv som också varit både skrämmande och obehagligt. Det här är inte ens en bråkdel så hemskt som mycket jag redan gjort och gått igenom varit. Det här ska nog bli hur bra som helst det med. Och blir det, det inte, tja, då har jag i alla fall fått nya lärdomar och vetskaper med mig i bagaget hem. Med andra ord, ett öppet sinne och ett öppet hjärta, det är vad jag ska utrusta mig med när jag möter morgondagen och mina framtida hållplatser.
Förutom havet är skogen någonting som ger mig otroligt mycket lugn och harmoni. Den gröna tystheten som omger mig så fort jag tagit de första stegen in bland träden, fåglarnas kvitter, vinden som susar i träden och solens strålar som värmer min kropp. Ett element där jag verkligen kan inhämta ny energi och nya krafter. Tänkte på det nu ikväll när jag tog en promenad på barkbanan i skogen här hemma. Vad otroligt vackert det är egentligen. Vilken grönska, vilken prakt. Skog, någonting jag aldrig skulle vilja vara utan. Enormt vad jag saknade det när jag var stationerad på karga Gran Canaria hela vårvintern. Bara taggiga buskar, karga klippor och steniga och dammande grusvägar. Inte ett träd så långt ögat nådde. Om du inte tog dig högt upp i bergen. Nere vid kusten där vi höll till fanns det inte mycket mer än små, torra buskväxter och enstaka palmer. Någon skog var det inte att tala om. Nu är jag däremot hemma i rätt element igen och skog har jag så det räcker och blir över. Tänk, vilken lyx att bara snöra på sig skorna och ha möjlig
heten att ta sig ut i skog och mark precis när andan faller på. Bara att hoppa i sandalerna, eller upp på sadeln och havet är inom räckhåll. Inte många minuter bort något dera. Underbart.
