En spricka i bubblan och en längtan efter livet

Äntligen har jag fått ett sug efter framtiden, en längtan efter upplevelser och en nyfikenhet efter vad som komma skall. Jag längtar ut i världen, vill se mig om och ta del av livets goda. I flera års tid har jag gått omkring i min egen lilla bubbla. Levt ett liv, utan att egentligen leva. Grå och tyst har jag vandrat fram, mer som en vålnad, än en mänsklig varelse. Jag har haft konturerna och en mänsklig skepnad, men det har mer varit ett substanslöst skal, än en kropp med liv, själ och ande. Flera år av mitt liv har den skapelsen varit min själs boning och den farkost som transporterat mig runt på livets stigar. Vissa minnen har jag med mig från de här åren, men de flesta är vaga och konturlösa, likt hela mitt forna jag. Nu har min bubbla äntligen givit vika och med stapplande och sköra ben har jag börjat min klättring upp ur avgrundshålet, som så länge varit mitt tillhåll. Varje dag är ett nytt äventyr och en ny källa till glädje och inspiration. Nu är det inte längre mörkret och det ihåliga dunklet som är min hemvist, nu är jag på väg ut i ljuset och i det levande livet. Jag ser med förtjusta ögon på framtiden, trånar efter äventyr och nya upptäckter, längtar efter kunskap och erfarenhet och ser fram emot morgondagen med spänning och en nyfikenhet av sällan skådat slag. Jag är känner mig som pånyttfödd, som ett rådjurskid som på stapplande ben tar sina första steg mot livet. Även om jag redan tagit mig igenom 20 år av mitt liv, har de senaste mer handlat om överlevnad och en stretande kamp om att ta mig vidare, dag efter dag. Mycket har de här åren helt gått mig förbi och det som andra i min ålder fördrivit dagarna med, tagit sig an och skrattat sig hesa åt, har inte ens funnits i mina tankar. Jag har hasat fram på mina egna stigar, helt omedveten om vad som försigår runt omkring. Jag har varken haft ork, eller minsta lust att sticka ut huvudet ur min skyddande bubbla och mitt liv har varit blott en dunkel existens, än någonting annat. Nu börjar den lust och den glädje, jag så länge saknat, att sippra in i min kropp igen och för första gången på länge svallar mitt inre av känslor och äventyrslust igen. Jag trånar och jag längtar, jag suktar och jag ser fram emot. Jag vill ut, leva livet och ta revansch på allt jag gått misste om de senaste åren.

Nu jäklar är det min tur, att ta för mig av livets goda! 2008, ett år fullt av möjligheter och nya upplevelser.