Lustigt det här. Det blir nästan aldrig som man planerar och som man tänker att det ska bli. Inte ofta vad gäller mig i alla fall. Jag hade ställt in mig på en lugn kväll igår, en stillsam middag och en fortsatt ganska lugn och fridfull natt. Med den inställningen gick jag in och började göra mig i ordning igår på eftermiddagen/kvällen. Duschade och började med grovjobbet, inga större förändingar i mitt tankesätt och mina planeringar så långt. Jag var fortfarande helt inställd på att ta det lugnt och på att vara nykter. Jag hade ju faktiskt varit så entusiastisk att jag till och med lovat agera chaufför och köra in tillbaka till staden till tolv-slaget. Jag vet inte riktigt var någonstans mina planer undan för undan började knaka i fogarna, men knakade, det gjorde det. Allt eftersom eftermiddagen övergick mot kväll och middagsbjudningen kom allt närmare, ju mer partysugen blev jag. Jag som, för bara ett par timmar sedan, inte haft den minsta lilla lust till någonting speciellt alls. Inte mer lust än att avnjuta en förhoppningsvis god middag i trevligt sällskap och ha en annars helvit kväll. Någonstans där på vägen övergick dock mitt humör allt mer åt att vara inställt mot party. Partyradarn kom på och plötsligt hade jag inte den minsta lilla lust att vara helnykter längre och sedan till på köpet köra resten av gänget in till stan, för att i regnrusket och kylan beskåda några fjuttiga raketer och fyrverkerier. Som tur var, var det ingen som hejvilt protesterade mot att vi istället för bil, skulle vara tvungna att ta taxi tillbaka. Jag kunde därför utnyttja mitt partyhumör och hade sist och slutligen en riktig kanonkväll. Middagsbjudningen var urtrevlig, maten god och sällskapet kalasbra. Det blev med andra ord en hellyckad kväll, även om den blev betydligt blötare än tänkt..
Kvällens mest komiska inslag kom dock runt 12-snåret. Jag hade träffat på Sanna för bara en liten stund sen och vi hade precis stött på även Ia, då Sanna kläckte ur sig: - "Alltså, jag tyckte att det var Sonja jag såg. Det var väldigt likt, men jag var liksom inte riktigt säker. Hon hade ju så snygga skor..."
Haha. Där snackar vi kvällens diss. Kanske till och med årets. Är det kanske någonting jag behöver fundera över. Min syn på skor? Har jag, eller har jag verkligen haft så väldigt mindre bra skosmak? Strunt samma. Det var i så fall då det, 2007, nu är det 2008, ett nytt år med nya upptåg och nya upplevelser.
Skål och välkomna till en fartfylld och underbar nystart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar