20 januari

En intensiv dag och en minst lika intensiv kväll

Nu har vi varit här på Gran Canaria i snart tre dygn, men ändå känns allting redan så hemtamt och familjärt, så hemma. Samma sak med oss i klassen. Det är egentligen ofattbart hur snabbt vi har kommit varandra nära och hur fort vi har blivit som en enda stor familj. Att vi är väldigt spridda i åldrarna är bara intressant och gör en härlig nyansering i gruppen. Jag tycker att det är lika lätt att umgås med de som är yngst här och som är i min ålder, som det är att arbeta och vara tillsammans med de lite äldre och mer livserfarna i gruppen och som är i 30-40 års åldern. Det är lite liknande som det var nere i Färgelanda nu i höst, åldern har liksom ingen större betydelse. Här är vi alla individer och man ser människan i sig och stirrar sig inte blind på några futtiga och i det här fallet obetydliga siffror.

Hela gårdagen var hur som helst lika fullspäckad som fredagen. Även om helgen oftast annars är fri från skola, var den här lördagsförmiddagen ämnad för en första lektion i grundmedicin. Ännu ett möte med en ny lärare och en introduktion i ett av våra kommande ämnen. Jag känner att jag har kommit rätt i mitt vägval just nu, det är bara att tacka och ta emot. Hela schemat fullspäckat av intressanta och spännande ämnen. Även om det kommer bli otroligt intensivt och kanske många gånger även svårt, så ser jag fram emot varenda uppförsbacke. Det här är någonting jag vill syssla med. Det är helt klart.
Efter lördagens lektion följde en eftermiddag ute i solen och den första sessionen i gräset och iklädd enbart bikini. Känns fortfarande overkligt och otroligt lyxigt att kunna lägga sig och njuta av solen, samtidigt med pluggandet och varvat med skola. Vilka privilegier egentligen.
Eftermiddagen hann bli ganska hektisk med tanke på allt vi ville hinna med. Eftersom det var sol, ville vi självklart passa på att njuta en stund av den, samtidigt som vi även alla i klassen blivit bjudna hem till Johan, Michael och Stefan på den första gemensamma klassfesten. 17 hade de sagt att vi kunde komma, men vi anlände inte förrän efter halv 18 och ändå var vi det allra första lägenhetsparet som anlände. Runt 20 var dock alla samlade och det som redan från början var upplagt för att bli en riktigt trevlig och gemytlig kväll, utvecklades precis i önskad riktning och resulterade i många glada skratt och mycket vänskapligt prat. Vid 22 delade vi på tre taxin och förflyttade festandet vidare till Puerto Rico. Vår lilla fiskeby bjuder nämligen inte på hålligång av någon större kaliber. Puerto Rico däremot är en turistfälla till tusen och barerna och pubbarna ligger tätt, tätt. Harley’s rock- och danspub blev hållplatsen för kvällen och det visade sig vara ett riktigt bra drag att söka sig dit. Inget enormt dansgolv, men vi tog det i besittning och dansade oss svettiga i timmar, samtidigt som ölen flödade och skratten svallade. Det blev med andra ord en riktigt kanonkväll och eftersom vi kom igång så pass tidigt som vi ändå gjorde var vi hemma redan runt 1 och det blev tidig sängfösare trots allt. Nej, det här tror jag vi alla är överens om att göra om. Kanske däremot att vi väntar ett par veckor eller så, innan vi slår klackarna i taket igen, åtminstone blir det vitt och lugnt åtminstone till nästa helg.
Förutom många trevliga stunder har vi även fått njuta av ett väder som heter duga. Både igår och idag har temperaturen stigit upp mot en 26-27 grader och det har varit riktigt behagligt ute. Visserligen har det varit ganska disigt och inte helt klart, men det beror tydligen på vindarna från Afrika som fört med sig den torra och varma luften och den hårda blåsten. För blåser, det gör det definitivt. Det bara viner i knutarna och går du ut på terrassen precis utanför vår dörr, får du allt hålla i hatten med ett extra stadigt grepp ifall du vill behålla den. Det river ordentligt, men vindarna är ljumma och jag njuter ändå. Jag njuter av det mesta just nu faktiskt och jag är grymt glad att jag verkligen begav mig hitåt!