22 januari

Intensivt från morgon till kväll

Dagarna här nere rullar på i ungefär samma tempo dag efter dag. Det är full rulle från det att vi stiger upp på morgonen, tills vi stupar i säng när dagen väl är slut. Vid sju ringer väckarklockan och det är dags att börja en ny dag och så ser det ut alla fem vardagar i veckan. Endast lördag och söndag har vi chansen att sova ut och programmet är mer fritt. Från måndag till och med fredag är det lektioner från 8.30 och fram till åtminstone 16 på eftermiddagen, vissa kortare pauser och en längre lunchrast, men annars är det lektion och mängder med ny kunskap som ska in, från första stund fram tills vi slutar för dagen. Intensivt, det är det minsta jag kan säga, men ändå trivs jag som fisken i vattnet. Det är intressant till tusen och även om det är mycket och både omfattande och ingående, så känns det ändå överkomligt. Det här är kunskap som känns spännande och samtidigt verkligen intresserar mig, det här är helt enkelt mitt element, och därför, även om det är både tungt och enormt mycket kunskap som ska in på kort tid, är det så mycket lättare att motivera ett någorlunda regelbundet och aktivt läsande, än det hade varit om jag tyckt allt bara var pest och pina. Jag visste att det var mycket vi skulle få lära oss under tiden här på Gran Canaria, men jag hade nog aldrig riktigt förstått det enorma omfång kunskap vi verkligen ska hinna pränta in och hur intensivt det verkligen skulle komma att bli. Ändå har jag turen att fortfarande ha gymnasietempot kvar relativt färskt i minnet och jag är van med snabb takt när det kommer till skola och inlärning, men jag tror jag aldrig varit med om någonting liknande vad gäller intensitet, någon gång tidigare i livet. Det här tar verkligen priset. Vi har inte hunnit med mer än fyra skoldagar ännu, och det är egentligen helt otroligt hur mycket vi redan hunnit gå igenom. I den klassiska massagen har vi hunnit med två lektionstillfällen hittills och hunnit påbörja vandringen genom kroppen. Redan har vi grunderna både för ryggen, nacken, upp mot huvudet och hela benen, både fram- och baksida, rumpa, vader och lår. I anatomin med Agneta var det verkligen racertempo redan från första stund. En första ordlista i A4-format, med grundläggande latinska termer hastade vi oss först igenom. Vårt vackra benrangel Benjamin fick agera modell och visningsobjekt och med hjälp av honom fick vi vår första dusch av vårt kommande vardagsspråk. Vi rusade igenom kraniet och alla dess olika delar, pratade om ryggraden, alla kotor och dess olika uppbyggnad beroende på var de är belägna. Vi hann igenom bröstkorgen och dess konstruktion och svischade oss igenom uppslaget om förbindelser kotor emellan och fick ett första inblick i ligamenten i ovan nämnda områden och en allmän kalldusch kunskap överlag. Allt i ett rasande tempo och alla viktiga termer på latin. Mycket nytt och mycket att få in, men det är den här farten de haft på alla kurser hittills och alla verkar helt och fullt inställda på att vi kommer fixa det. Just nu känns det ganska övermäktigt när jag ser på hur mycket vi verkligen ska hinna ta in på den korta tiden här, men samtidigt är jag fast inställd på att klara det och på något sätt vet jag innerst inne ändå att det kommer gå. Det krävs mycket arbete och mycket energi från vår egen sida, men alla som är här, är här på samma premisser och strävar åt samma håll. Vi är medvetna om att det kommer ta mycket av oss att få in allting, men även beredda att ge det den tid och energi som behövs.
Skolan tar mycket av tiden, egentligen den allra största delen av dagen, men även resten av tiden är jag glad över att vara här. Det är långt bort från Skandinavien och ”hemma” och kanske har jag stängt in mig lite i bubblan av att vara här, för att skydda mig från eventuell hemlängtan och saknad, men faktum är att jag inte tänker speciellt mycket på det som för en vecka sedan var min hemmavist och mitt revir här i tillvaron. Än så länge är det så mycket nytt och så väldigt mycket att ta in, att det helt enkelt inte funnits så mycket övrig tid till tankar om någonting annat än det som finns och pågår just här och nu. Kanske kommer det senare, kanske inte alls, det lär visa sig. Det jag däremot vet med säkerhet, är att jag trivs och att jag verkligen njuter av att vara här. Det är intensivt till tusen, men jag är i rätt element, det är helt klart.