18 januari, 3-0 till tjejligan

Första hela dagen här i Arguineguin och det känns redan som jag varit här åtminstone en vecka, i vissa fall ännu längre. Hur som helst känns det definitivt inte som om vi landade så sent som i går kväll och för mindre än ett dygn sedan. Redan har vi kommit varandra så pass nära och de 11 som igår på Arlanda kändes som totala främlingar, börjar nu mer och mer framstå som individer och personer som vilka andra som helst. Ännu igår var de 11 helt okända människor, idag, bara dygnet senare har de fått namn och känns mer som vänner, än någonting annat. Allting har gått så otroligt fort, det har varit intensivt till tusen redan från första stund. Vi möttes upp på Arlanda. Vid gaten till flyget startade vi våra allra första försök till kontakt och redan vid ombordstigningen till planet hade vi börjat knyta våra första band med varandra. Därefter rullade allting bara på. Det tog inte många minuter så hade jag stött ihop med mina kommande sambos. Vid första anblicken var jag kanske aningen skeptisk, men som det känns idag kommer de här tre tjejerna bli alldeles ypperliga rumskamrater.

Redan vid rumsindelningen vi hade fått på förhand, förstod jag nästan att vår lägenhet skulle vara den som var belägen allra längst bort från skolan och hela bykärnan, eftersom vår lägenhet var numrerad med en 3:a. Och visst hade jag rätt. Vi fick stiga av som nummer tre efter den relativt smärtfria åkturen hit till Arguineguin från flygplatsen igår kväll och själva resan till lägenheten var ingen större pers. Däremot förstod vi ganska snabbt att det nog antagligen kommer vara en smärre kraftmätning att ta sig till och från skolan varje dag. Vägen krokade på krök efter krök och hela tiden slingrade den sig stadigt uppåt. Det visade sig att fiskebyn vi hamnat i var ett betydligt mer kuperat ställe än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Visserligen har jag förstått att Gran Canaria består till stor del av berg och bergsområden, men på något vis hade jag stannat mina funderingar där och inte tänkt så hemskt mycket längre. 25 minuter backträning, enkelväg, varenda dag till och från skolan, det är vad vi 4 boendes här uppe på Calle Tara har att se fram emot under de kommande veckorna och månaderna. Till skolan är det i och för sig nedförsbacke, men däremot tillbaka är det ingenting annat än sugande uppför som gäller. Det är ett litet arbete att vandra upp och ned för gatorna här och visst tar det en del på krafterna, men faktum är att det är värt vartenda ett steg. Lägenheten vi fått tilldelad är helt fantastisk och utsikten vi har både från matsalsbordet och terrassen och uteplatsen precis utanför vår dörr, är helt makalös. Utsikt ned över hela Arguineguin, hamnen och alla små söta hus och som grädden på moset, Atlanten som ståtar i bakgrunden. Helt fantastiskt vackert. 2 sovrum med 2, respektive 3 sängar i vardera, 2 alldeles nybyggda badrum med dusch, handfat och toalett och tvättmaskin i ett enskilt tvättrum här i lägenheten. Därtill ett enormt vardagsrum och allrum, ett kanonfräscht kök med all nödvändig utrustning och dessutom, som om det inte var nog, till och med tv. Inte för att jag tror vi kommer sitta framför den speciellt mycket, men ändå, vi har en och det är det som räknas. Det enda som drar ned helhetsbetyget några pinnhål, är de söta små rackare som liksom vi, verkar trivas ypperligt här uppe. Jag har aldrig förut träffat på dem, åtminstone inte i levande tillstånd, men jag har heller aldrig känt någon större sorg över det. Från och med igår har mina vyer dock vidgats. Öppnandet av ett skåp, en blick av den mörka insidan och ett skrik i högan sky, var vad jag åstadkom nästan genast vi kom igår kväll. Där inne i mörkret stod den jäkeln och stirrade kallblodigt på mig med sina små, läskiga insektsögon. Sedan dess har det dykt upp ett efter ett av de sprattliga och glänsande monstren. Än så länge står det 3-0 till vår favör, men de kommer bara fler och fler invaderare och vem vet, kanske det är vi som går som förlorare efter nästan kamp?!

Annars trivs jag som fisken i vattnet hittills. Visserligen har det varit fullt ös från första stund här och även om vi fick sovmorgon ända till 10 i morse, har det varit en lång och väldigt intensiv dag. Förmiddagen gick mestadels åt till presentation av lärarkår, skola, upplägg och elever, men efter lunchpausen mitt på dagen, har det varit full rulle. Redan då började vi på riktigt, med en första och inledande lektion i klassisk massage. 8 par och teknik, positioner och grepp. Massageolja eller kanske hellre kräm av vaselin. Praktiska moment och delar, som är av största vikt när du ska gå vidare. Vi varvade parvis mellan att agera massör och att vara klient, vilket betydde lite vila mellan varven, men vi höll ändå på till 16.15 och själva lektionen slutade inte förrän efter 16.30. Efter det följde ett kortare break, lite paus för energipåfyllning och sedan en rundpromenad här i byn och en uppvisning av diverse nödvändigheter och andra ställen som det kan vara värt att känna till. Inte förrän klockan var efter 19, lämnade mina tjejer och jag följet och vandrade vidare uppåt, via mataffären för att tillslut äntligen kunna posera utanför vår lägenhet igen. Det har varit en lång, intensiv och informationsspäckad dag, men samtidigt otroligt intressant och givande och framförallt har den gett väldigt mycket mersmak. Jag var taggad och sugen redan innan jag kom, men nu bara spritter det i kroppen över allt nytt jag kan se fram emot att få erfara och vara med om. Spännande. Upplevelserikt. Fantastiskt.