tisdag 9 september 2008

6.9, fulltecknat, men inspirerande

Åter ett par dagar sedan jag sist skrev och visst har det väl hänt en del sedan dess, men ingen direkt världsnyhet. Dagarna rullar på och tiden bara springer iväg. Nu är det helg igen, i morgon redan söndag och sen är det i princip åter starten på en ny vecka. Ännu en gång. Nu har jag däremot äntligen börjat hitta lite bättre med cykel. Min första tur till Ostbahnhof, en knutpunkt för både U- och S-bahn samt också bussar och även ett ställe med en hel del mindre butiker, som inte ligger mer än 3-4km bort, resulterade i en kortare villfärd på småvägar och grönområden och den direktväg jag tänkt mig, blev allt annat än direkt. Snarare en väldig omväg. Nå, jag kom hem välbehållen ändå, aningen svettigare än tänkt och även aningen senare, men annars fick jag bara en extra liten sightseeingtur i omgivningarna. Kan vara bra att känna till trakten lite smått, ifall jag får för mig att cykla omvägar någon mer gång. Då kan jag cykla där med mening och njuta av utsikten och vyerna istället, inte bara rusa fram på cykel och känna stress över att inte komma hem i tid. Ända sedan jag kom hit har jag varit fast besluten att lära känna staden, omgivningarna och försöka få en känsla för att jag verkligen bor här. För det gör jag ju, om det så är bara för ett tag. Därför har jag även gett mig den på att lära mig känna omgivningarna här i kring så pass bra att jag utan problem kan ta mig fram på cykel. Det är så härligt att man över huvud taget kan ta cykeln till de flesta platser här i närheten och det mesta ligger faktiskt inte särskilt långt bort. Visst är det också skönt att det finns möjligheten att utnyttja kommunaltrafiken, både U-, S-bahn, buss och även spårvagn, med det MVV-kort jag fick redan första dagen jag kom, men det är härligt att det finns friheten att även kunna hoppa på cykeln när man ska någonstans. Inga tider att passa, inga väntetider innan du kan ge dig av (bortsett från rödljus och köer), du är helt enkelt fri och relativt obunden. Perfekt för mig. I fredags tog jag mig därför än en gång en tur in mot stan, först via Ostbahnhof, men sedan även vidare in mot själva citykärnan. På vägen stannade jag till för att ta mig en titt på Elexia, en gymkedja som ligger på vägen, för att hitta ett gym jag trivs i och som faktiskt känns rätt och bra att gå till, det är även någonting som står på min ”att göra”-lista. Jag trivs med att gå på gym, både olika klasser, men även själva styrketräningsbiten och i lagom dos mår jag även väldigt bra av det. Jag har varit och tittat på ett par stycken redan, det första stället fick jag först en genomgång muntligt av en av de anställda och så en gratis provträning, så på måndag 18.45 ska jag gå och testa ett av deras pilatespass. Ska bli väldigt intressant att se hur deras pass är uppbyggda och hur deras pass står sig i förhållande till den typ av pass jag är van med hemifrån. Att dessutom ta en klass på tyska, det ska bli spännande och lärorikt bara det. Efteråt har jag tid inbokad med en annan av deras medarbetare och då är det tänkt att jag ska ha bestämt mig för hur jag vill göra, om jag vill gå med i deras gymkedja och vilket alternativ jag i så fall ska välja. Jag har dock redan bestämt mig för att tacka nej till ett medlemskap, dels var det väldigt kostsamt och dessutom kändes hela stället lite väl flashigt och uppstyltat för min smak. Däremot går jag mer än gärna och testar på deras pilates. Pilates är en av de träningsformer jag uppskattar allra mest och dessutom, gratis är alltid lika gott. Fredagens besök på Elexia sade varken så mycket mer eller mindre, de hade inga informationsblad att dela ut och inte mycket till informartion över huvud taget. Jag fick även där boka in en tid för att komma tillbaka och prata med någon som visste mer. Även den tiden infaller nu inkommande vecka, men på onsdag 10.00. Det lilla jag såg av gymmet och klasschemat verkade helt okej och att bara gå tillbaka och prata lite, det skadar aldrig. Kanske får jag en prova på- träning även här. Annars har inget gym än så länge varit något jätte wow. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen är ute efter, men ingenting av det jag hittills sett känns riktigt helt hundra. Även om det är väldigt litet och inte alls speciellt nytt och häftigt, så verkade det ändå hemtrevligt och alldeles tillräckligt. Frågan är bara ifall deras pass är någonting att ha. Jag skulle nämligen även vilja gå på något sådant någon gång nu och då och egentligen står bra pilatespass på min krav lista angående slutval. Även här på vårt närgym finns det chansen att komma och provträna, men för en liten kostnad av 5€. Inte speciellt mycket, så jag ska allt ta mig en tur även hit. Inkommande vecka blir det däremot knappast, det finns det nog inte riktigt tid för. Min kalender är nämligen redan relativt fulltecknad för åtminstone de första tre dagarna, samt även lördag. På måndag har jag förutom min inbokade prova på-pilates, även hela förmiddagen uppbokad. Då har jag nämligen vigt tid för att gå och skriva det tyska test som kommer gradera in mig i rättmätig grupp, när jag väl kommer så långt som att faktiskt börja läsa en kurs. Själva anmälningen till kurserna är inte förrän på lördag om en vecka, men istället för att göra allting då, både test och kursanmälning, väljer jag att göra testet redan nu, för att ha i alla fall det överstökat. Det känns som det kommer vara alldeles tillräckligt med köande och väntetid på lördag ändå, även utan test, och när det nu en gång är möjligt känns det skönt att få åtminstone en bit avklarad. Måndagen är med andra ord rätt fullspäckad. Hela förmiddagen vigd åt tyskatestet och barnpassning, läxläsning och diverse annat smatt och gott och 18.45 ska jag egentligen vara på mitt inbokade pass. Känns som om det finns risk för att bli aningen tajt med tid, men jag får fundera lite och i värsta fall ringa och omboka. Värre än så är det inte. Onsdag förmiddag har jag min träff på det andra gymmet, Elexia och eftersom onsdagar innebär kort skoldag kommer barnen hem redan 12 och därefter är det program i ett åtminstone ända fram till 18 och middagsdags. Även tisdag förmiddag har jag faktiskt uppbokad av annat än fritid eller barnpassning. Min cykeltur in till stan i fredags ledde nämligen även till ett jag lovade mig att komma som hårmodell åt en frisörpraktikant som behövde någon att sätta slingor på. Jag hade precis parkerat cykeln utanför H&M butiken mitt inne vid Marienplatz och så blev jag hejdad v en tjej med kalendern i högsta hugg och ett öppet sinne. Snabb i görningen som jag är, så sade jag ja innan jag alls riktigt hade hunnit fundera igenom allting. Först och främst förstod jag inte heller allt hon sade, men efter ett tag klarnade det i alla fall så pass mycket att det gick fram att det var slingor hon ville göra och att det var en levande provdocka hon var i behov av. Så på tisdag 9.45 ska jag befinna mig på Odeonsplatz och på den salong hon praktiserar på, som för övrigt visade sig vara en av Münchens finare salonger. Kan bli en riktigt intressant dag. Inte bara för att få en liten förändring av det yttre, utan även för att få se lite av det verkliga München, höra ännu mer tyska och bara det, att få komma in på en av de finare frisersalongerna och bli lite fixad och donad, för inte mer än 15€, vilket var vad hon ville hon ha för färgen och jobbet. Mina tre första dagar nu inkommande vecka är med andra ord relativt maffiga. Mycket program och mycket inbokat, men en hel del spännande saker, fortfarande mycket nytt och många nya upplevelser och erfarenheter. Dessutom har jag faktiskt ett par saker till som står på agendan för nästa vecka. Heli har hjälpt mig att leta fram lite information på de friidrottsklubbar och den verksamhet som finns här i kring inom just det området. Jag känner mig nämligen lite smått sugen på att hoppa in i någon grupp och träna lite friidrott igen, men på en lättsam och relativt lekfull nivå. Jag har fått ett par telefonnummer till olika klubbar och organisationer och det är en av mina punkter till nästa vecka, att ringa dem och höra hur det verkar och ifall det kanske kunde vara någonting för mig. Bra bara att få öva att prata lite i telefon, men även en chans för mig att komma med i någon form av grupp och kanske även lära känna lite människor. Telefonsamtal är annars ingenting jag gärna gör, men ibland är det ett måste. Ja, faktiskt ett riktigt måste. Jag skulle gärna vilja välja ett annat ord istället, men i många fall är telefonsamtal faktiskt ingenting annat än just rätt och slätt ett måste.

Inga kommentarer: