13.9, kort rapport och kylslaget väder

Nu har jag äntligen köat klart och även anmält mig till den kurs jag redan pa förhand tittat ut. Känner mig fortfarande aningen nervös över ifall jag valt rätt niva, men det visar sig väl med tiden. Är det för svart far jag i värsta fall helt enkelt ga om samma kurs en gang till, alternativt hoppa ner en niva. Antar att jag hur som helst komemr fa lägga ner en hel del arbete pa tyskan nu framöver, men det är ju ända en av anledningarna varför jag över huvud taget kommit hit, sa jag känner mig ända relativt motiverad och förberedd. Ska bli roligt bara att fa komma ut och träffa lite folk, som dessutom manga kommer vara i ungefär samma sits som jag. Det vill säga, här som au pairer. Det blev som jag tänkt, en tidig väckning i morse, men eftersom jag ända var vaken, sa gjorde det inte särskilt mycket ända. Tog en tidigare U-bahn än jag planerat, sa redan 6.20 var jag utanför Gasteig och redo i den första av flertalet köer för dagen. Jag var inte den första, men ända närapa ända framme vid dörren. Undan för undan fylldes det pa av köande människor och efter ett tag slingrade sig kön lang. Väntan är aldrig speciellt rolig och inte heller idag var det nagonting att jubla av glädje över. Speciellt inte när vi var tvungna att sta utanför stängda dörrar och vänta och vänta i det rakalla morgonrugget. Jag var inte heller riktigt förberedd pa att vi skulle vara tvungna att sta utomhus, sa överdrivet mycket kläder hade jag heller inte pa mig. Hade jag vetat, eller varit mer förutseende, hade jag bra gärna haft pa mig ett par lager till. X-hopp och akarbrasor fick tjänstgöra som värme-element när kylan var alldeles för outhärdlig. Klockan 8 öppnades äntligen dörrarna och nummerlapparna började delas ut. Eftersom jag varit i sa pass god tid fick jag turligt nog ett sa lagt nummer som 15 och min anmälningstid var i den allra första intervallen kl.9-10, nr.1-100. Inne väntade ytterligare köande och först kl.9 släpptes vi vidare till själva anmälningsapparaturen och ett 10-tal datorer, som stod uppradade utmed väggarna och tillhörande anmälningspersonal. Även om jag fragat en första tant redan under köandet, sa hamnade jag till en början i fel kö. Jag var tvungen att snällt och lydigt traska upp 2 vaningar och fortsätta där. Ny kö och ny väntetid och ännu mer missförstand och runtirrande. Det enda som sist och slutligen behövdes fran 3-vaningen var en ynka liten krumelutt till underskrift och sa kunde jag ställa mig i den undre kön igen. För anmäla mig, det var jag i vilket fall som helst göra pa första vaningen, det gick da alls inte för sig att göra där uppe. Sagt och gjort. Jag fick traska nerför trapporna igen och ater ställa mig i anmälningskön. Som tur var lyckades jag övertala en av ordningsmännen att släppa fram mig, jag hade ju trots allt redan köat i samma kö en gang. Nu gick det lite snabbare och som 60:e man fick jag äntligen min kurs inskriven, kunde betala och fick äntligen chansen att klar och färdiganmäld lämna byggnaden och ta mig ut i friska luften igen. Höstrugget som rader ute idag var däremot ingenting jag direkt längtade efter. Kylan hade satt sig ända in i märgen och även om jag vistats inomhus en längre tid, sa satt isen benhart kvar i kroppen.

Over and out.