11.9, Einstufungtest och kommande köer

Idag har jag varit här i exakt två veckor. Är lika förundrad fortfarande över hur fort tiden går, för dagarna verkligen springer förbi. Alla stunder går kanske inte i riktigt samma supertempo, men ändå, överhängande är att dag för dag susar förbi. Är det någon stund som känns extra lång och utdragen är det för det mesta någon av förmiddagstimmarna det handlar om. Endast då har jag hittills inte alldeles späckat och fullt program. I och för sig är mina kvällar, efter middagen, som är klar någon gång före 19, inte heller de fyllda av någonting extra ordinärt, men på något vis flyter de obemärkt förbi ändå. Jag fastnar en stund i någon tidning, bläddrar lite på kanalerna på tv:n eller så sitter jag helt enkelt och knapprar på datorn här i sängen, som nu. Plötsligt har klockan sprungit iväg igen och det är dags att stänga av allting och avsluta dagen och obemärkt kommer sedan en ny dag smygande och det är dags att starta om allting igen. Uppstigning, morgonbestyr och diverse göromal och sedan rullar dagen på.

Idag fick jag äntligen det tyska einstufungtestet gjort. Det test som hjälper mig att välja rätt nivå på mina kommande tyskastudier. Det var meningen att jag skulle gjort detta test redan i måndags och jag var även där, i riktigt god tid och på plats för att skriva det, men fick cykla hem utväntad och less utan att ha skrivit en rad. Halv 9 var jag på plats, den allra första, 9 skulle testet börja. En efter en dök det upp fler som även de var där för att testa och värdera sina kunskaper. Många var liksom jag här i München som au pairer, men ingen skandinav så långt ögat nådde. Däremot ryssar och rysktalande i mängder. Tyskland verkar vara ett attraktivt resmål och boendealternativ för människor från de trakterna. Vi väntade och väntade och en halvtimme försenat kom äntligen någon av öppnade dörrarna. På ett kick förvandlades den väntande kön till en hop vilda, stridlystna tjurar och inte mycket efter det att det äntligen hänt något med den dörr vi så envetet stått och stirrat på under en varierande lång tid, stängdes den lika abrupt framför våra snopna näsor. De 2 ryskor och en tjej från Georgien som jag stått och småpratat med under tiden av vänta och som varit där i princip lika länge som jag, ingen av oss kom med i den första omgången testdeltagare. Sådana som kommit bara 5 minuter innan dörren slogs upp fick plats, men inte vi. Orättvist och väldigt irriterande, men vad kunde vi göra? Ingenting. Snällt fick vi stå kvar och vänta och även när vi fick veta att testet skulle ta runt 40minuter stod vi lydigt kvar. 40minuter efter instigning blev vi däremot snopet informerade om att testet alldeles nyss hade startat och vi inte skulle få komma in förrän om tidigast 1-1,5h. Med andra ord ingen idé att stå kvar och vänta, vi kunde lika gärna komma tillbaka till 11.30, vilket inte alls passade in i resten av dagens planer. 2 timmar stod jag alltså och väntade, alldeles i onödan och utan att få någonting alls för det. Förutom lite rutin och vana inför kommande köturer och väntesystem.
Idag var det så dags igen, men nu istället för morgontimmarna, var 14 den första tiden för dagen. Även idag anlände jag i väldig god tid, redan 40-45minuter innan jag som tidigast kunde vänta mig få komma in. Idag var jag däremot mer förberedd och visste aningen mer hur det fungerade. Därför positionerade jag mig strategiskt alldeles utanför dörröppningen och vägrade flytta på mig, utom då det verkligen var nödvändigt. Nu var faktiskt testledarna någotsånär i tid och runt 14.10 fick vi faktiskt komma in och nu fick även jag äntra dörrarna. Även den här gången tog det en halv evighet innan testet verkligen kom igång. Vi skulle registrera oss, välja användarnamn och fylla i alla ordinära och vanliga informations- och kontaktuppgifter. Allt skickades sedan elektroniskt via Internet till testledarna, som sedan kunde printa ut våra lösen och dela ut papper och vidare instruktioner. Ett helt virrvarr med steg som skulle gås igenom och inställningar som skulle göras innan vi över huvudtaget kunde sätta igång. Slutligen fick vi ändå börja och vilket test som mötte oss! En kortare text, ungefär 1/3 A4, fylld med luckor, tomrum som skulle fyllas med bokstäver. Vissa tomrum föregick av enbart en enda bokstav, andra hade första delen av ordet utskrivet och i vissa luckor skulle enbart ändelsen fyllas i. Vissa meningar hade endast en eller ett par tomma ställen, men vissa satser bestod till större del av blanka steg än utskrivna ord. Temat på texterna varierade väldigt, allt från meteoriter till varför man skriver något som einstufungstester. 5minuter hade vi på oss på varje text och 8 teter sammanlagt skulle vi klara av. Hur som helst är det här ett av de absolut svåraste tester jag skrivit, någonsin. Frågan är om jag hade klarat det speciellt bra ens ifall jag fått skriva det på svenska, det språk jag ändå behärskar någorlunda problemfritt. Många luckor fick jag helt enkelt lämna helt blanka och på andra ställen chansade jag hej vilt. Vissa platser visste jag ungefär vad som saknades, men endast ett par få ställen kände jag mig någorlunda säker på vad jag skulle skriva. Mitt resultat, 57/160 talar för sig, 35 % rätt och inte direkt ett superduper resultat. Nu är testet dock gjort och bara det är en underbar lättnad. Nu vet jag även lite bättre vilken nivå jag ska välja på kommande kurs, men ändå är jag inte helt säker på hur jag ska göra. Utgången av mitt skrivna test gav utslaget att jag i princip kunde hoppa över grundnivån (grundstuffe 1-4) och starta med den kurs som behandlar övergången grund/mellannivå. Eftersom tyskan inte alls ligger speciellt färskt och frisk i minnet och eftersom jag faktiskt inte läst tyska sedan första året i Lusse, så känner jag mig väldigt osäker på hur jag egentligen ska välja. Lite uppfräschning av grammatiken skulle definitivt inte skada och det känns som jag hellre väljer en kurs i en nivå jag verkligen behärskar och känner mig någorlunda hemma i, än att börja i en nivå på tok för högt upp över den kunskap jag besitter i dagsläget. Ännu har jag däremot ett par dagar till på mig att verkligen bestämma mig för hur jag ska göra. Tills lördag morgon har jag på mig, sen behöver jag ha bestämt mig. Då äger nämligen den stora anmälningsdagen och efter vad jag fått höra, en dag fylls av betydligt värre kaos och köande än jag redan fått utstå. Kölapparna börjar delas ut klockan 8 lördag morgon och anmälningen startar 9 och långt innan dess har de första redan börjat forma köer inuti folkögskolans väggar. Det är nämligen inte bara till tyskakurserna det är anmälning nu på lördag, den flera hundra sidor tjocka katalogens alla kurser är from lördag morgon tillgängliga för anmälning. Det är sånt tryck på vissa kurser att det tom förekommer att folk övernattar inuti byggnaden för att befinna sig först där på morgonen och garantera sig en plats på den önskade kursen. Galet. Liksom anstormandet och stridandet om de bästa platserna på läktaren, för hejarklackarna på Stafettkarnevalen. Nå, det här blir en upplevelse i sig det med. 6.30 har jag tänkt starta hemifrån när dagen D verkligen är här. Strax före 7 lär jag då vara på plats och kan påbörja mitt köande. Det blir ingen frukost hemma den morgonen. Medhavd matsäck känns som ett mer lockande och betydligt vettigare förslag.