Världen lockar...

...men frågorna och de osäkra korten väger lika tungt som spänningen och nyfikenheten inför allt nytt.

Just nu är det kaos i mitt inre. Inte den sorts röra som kantat mitt liv de senaste åren, utan en betydligt mer konstruktiv och färgrik variant än tidigare. Det är inte den soppa av idel mörkt och grått, pest eller kolera som virvlar runt där uppe. Nu är det större tankar på gång, storstilta funderingar och livsavgörande val. Livsavgörande val är något jag även stått inför tidigare, men itne på samma sätt. Då var det konkret, allvarligt och livsavgörande på det stora planet. Det är fortfarande någonting som kommer påverka både mig och mitt liv på många plan och jag kommer ledas in mott vitt skilda håll beroende på vilken stig jag sist och slutligen väljer ta, men nu är inget dera alternativ till synes någonting destruktivt, ingen väg är kantad av glasvassa skärvor och garanterar ett slutmål i fördärvet. Båda stigar för positiva saker med sig. Båda leder till utveckling och steg framåt. Bara på väldigt olika sätt. Frågan är, vilken stig lockar mest och vad är det jag egentligen vill med det kommande året?

Vill jag kasta mig ut i det okända? Hoppa på någonting jag aldrig tidigare provat på. Vill jag slänga mig in i en vardag, helt främmande och olik någonting jag förut varit med om? Vågar jag ta steget och testa mina vingar? Flyga iväg och för månader framåt slå mig ner på en plats där jag aldrig tidgare satt mina fötter. Är det vad jag verkligen vill? Och väger spänningen och nyfikenheten tyngre inför allt nytt och outforskat, än vad en vidare erövring av hemmaplan och en förkovring och upprättelse här innebär?

Det finns för- och nackdelar med båda valmöjligheter. En vidareutveckling innebär de båda, men en utveckling åt väldigt olika håll. Vill jag satsa mer på massagen, få in en fot djupare i det åländska arbetslivet, jobba och tjäna pengar, då är en av vägarna uteslutna just nu. Vill jag däremot komma ut i världen, lära känna nya människor, se nya platser, förkovra mig på andra plan, rå mer om mig själv, ja då är det istället en annan stig som inte platsar in.

En hel massa funderingar, än så länge få svar. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag vill och inte heller vilken stig som är den mest rätta just nu. Kanske är de båda lika mycket "rätt", kanske är ingen mer glamorös, eller glimmande än den andra. I vilket fall som helst, så vet jag inte vilket vägval som lockar allra mest.

Förvirrad är ordet. Förvirrad, snurrig och fylld till bredden av omkringsnurrande tankar.