Ett närapå slutgiltigt beslut

Funderingarna går fortfarande fram och tillbaka och tankarna likaså. Nu har jag åtminstone tagit ett närapå slutgiltigt beslut. Högst troligen kommer jag att åka. Jag vet inte om det är det rätta, men går det egentligen att klassificera någotdera som rätt eller fel?! Och vem skulle i så fall vara den enväldige domaren och avgöra det?!

Jag har inte vågat yttra mig om mina framtidsplaner för speciellt många än. Faktum är att jag bara nämnt det lite tyst och försynt sådär liksom i förbifarten och utan egentlig kraft bakom. Jag har slängt fram det som ett möjligt men väldigt osäkert alternativ, men inte lagt något större fokus på det. Fortfarande är ingenting spikat och helt fast och bestämt, men jag har börjat titta på flygbiljetter och pratat om vilken dag jag eventuellt kan tänkas komma. Allting känns fortfarande både overkligt och långt borta, men sist och slutligen är det inte mycket mer än en dryg månad vi talar om. Någon gång mellan den 25-28 augusti bär det av, ifall jag nu inte backar ur i allra sista minuten, bestämmer mig för att dra täcket över huvudet och stannar hemma.

Men varför ska jag göra det? Äventyr och spänning är min grej, så det är klart jag ska åka. Egentligen. Även om det både känns läskigt, otryggt, stort och närapå övermäktigt, så är det ändå någonting som lockar. Antagligen kommer jag heller inte få en liknande chans igen, så det är lika bra att ta den nu när jag faktiskt blir serverad på silverfat. Okej. Nu var det bestämt. Inget mer tvivel och dravel fram och tillbaka. Nu ställer jag in mig på att åka. Osäkerheten, rädslorna och tvivlet får jag ta och bearbeta på vägen. Jag har gjort mycket annat i mitt liv som också varit både skrämmande och obehagligt. Det här är inte ens en bråkdel så hemskt som mycket jag redan gjort och gått igenom varit. Det här ska nog bli hur bra som helst det med. Och blir det, det inte, tja, då har jag i alla fall fått nya lärdomar och vetskaper med mig i bagaget hem. Med andra ord, ett öppet sinne och ett öppet hjärta, det är vad jag ska utrusta mig med när jag möter morgondagen och mina framtida hållplatser.

Ännu hinner jag psykiskt förbereda mig inför allting. Ännu är det ett par veckor kvar tills det verkligen är dags att ge mig av. Om en dryg halvtimme sitter jag på bussen på väg ut till båten igen, redo för en nya arbetsvecka ute på vågorna. En ny vecka av intryck och upplevelser och ytterligare tid att fortsätta tankearbetet och funderingarna för vad som komma skall.