”Livet förändrar hela tiden; vi förändras också. Vi lever i en föränderlig flod och en flod av förändring lever inom oss. Varje dag har vi ett val att göra: Vi kan slappna av och flyta i samma riktning som vattnet eller kämpa för att simma motströms. Om vi låter strömmen föra oss framåt gör vi sällskap med tusen energiska små bäckar som fyller våra hjärtan med mod och livslust. Om vi stretar emot blir vi kvar på samma ställe och trampar vatten tills vi blir alldeles utsjasade och förgrämda.”
~ Elizabeth Lesser
”Fenix Processen”
1 kommentar:
Tack för din otroligt fina kommentar Sonja, den gjorde mig varm i hjärtat! Jo, nog är jag på ett vis och nyfiken på vad som väntar om jag verkligen tar mig upp på toppen av berget, för på ett vis är dom sista stegen också dom allra jobbigaste. Hoppas även på att det kan vara så att mina hormoner börjat vakna till liv och att det därför känns extra jobbigt i kroppen, pendlande humör och sådana saker. Jag blev ju sjuk så pass tidigt, så har aldrig haft någon egentlig pubertet och den måste ju komma någon gång...
Hoppas verkligen att du mår bättre i förkylningen nu. Skönt att du fick antibiotika, för då brukar det kunna gå över snabbare än om det bara är vanligt virus. Kanske på ett vis var en mening med att du blev sjuk, att du skulle få tid att stanna upp och som du säger inse att allt inte behöver gå i 210 km/h hela tiden, det kan snarare inte göra det för tids nog voltar man eller kör in i ett träd.
Härligt att höra att du trots svagheten i kroppen hittat den psykiska styrkan till att fortsätta vandringen, jag tror och tänker på dig vännen!
Oj, vilken lång kommentar, borde nog skrivit ett mejl istället:)
KRAMAR, ellen
Skicka en kommentar