28.8 2008, Första dagen i München

Första dagen här i München avklarad. Kan fortfarande inte riktigt fatta att jag verkligen är här, men det är jag. 5.30 i morse surrade telefonen till på nattduksbordet och gav signal om att det var dags att kliva upp och ställa sig i duschen. Morgonmänniska som jag är och dessutom van med finsk tid var halv 6 inte någon vidare faslig tid att kravla sig upp på, att jag dessutom legat och vridit och vänt på mig redan flera timmar, egentligen genom mer eller mindre hela natten, av spänning inför resan och virvlande tankar i huvudet, gjorde det snarare skönt att äntligen få ett slut på säng lakansnurret och få börja en ny dag. Duscha, klä på mig, packa ihop mina sista små attiraljer och ägodelar, skriva en liten lapp och slutligen stänga dörren bakom mig och släpa ner all packning på gatan, mycket mer än så han jag inte med innan det var dags att hoppa in i taxin och ge mig av. 6.15 stod den redan utanför trappingången och snabbt och smidigt var jag inne på Arlanda, hela 2 timmar före avgång. Jag vill ha gott om tid på mig för att veta att jag kan ta det lugnt och inte behöver jäkta. Att börja dagen med stress och speciellt att till på all annan nervositet även ha den känslan rivande i kroppen, det var ingenting jag suktade efter. Hellre dötid att slå ihjäl och svira bort, än att hasta genom kontroller och springa sig svettig genom gate och bordingkontroller. Nej, det är ingenting för mig.

Resa och allting gick hur smidigt som helst, verkligen. Aningen efter utsatt tid lyfte planet från Arlanda, men exakt på utsatt tid gick vi ner för landning på flygplatsen i München, dryga två timmar senare. Hela resan hittills, med färd från Mariehamn, båt- och bussresa och så nu, dagens taxi- och flygresa, har verkligen gått som på räls. Allting har varit i tid, inga mankemang, inget krångel. Bara flyt och flow allt igenom. Min dag i Uppsala igår var dessutom riktigt, riktigt lyckad. Även om boendet inte riktigt blev som jag hade tänkt det från allra första början, hade det nog inte kunnat bli mer sidigt och perfekt än det sist och slutligen blev. Båt- och bussresan hade jag celebert sällskap på och efter det att jag dumpat av min väska på nattens härbärgarställe, så hade jag en heldag med Maria. Bara strosande, lite nödshopping och timmar av prat och kafésittande, var verkligen precis den uppladdning jag behövde inför min kommande avresa. Na energi, kreativitet som flödade och bara en massa härlig Maria-anda. En boost av idel härligheter. Att det sedan av en slump råkade bli hos systrarna Lundberg jag fick den äran att övernatta, var helt enkelt en ren lyckträff. När jag väl kom hem efter en heldag på stan stod pasta bolognese på köksbordet, som tillsammans med sallad, stekt halloumi och varma ciabattabröd utgjorde rena gourmetmåltiden. Rena rama lyxen. Att sedan runda av kvällen med en filmkväll i soffan framför Sex and the City var verkligen pricken över i:et och avslutningen på en riktig toppendag.

Nu har jag packat upp mitt pick och pack och installerat mig det första här på min nya adress i det land som kommer utgöra min hemvistelse för de kommande månaderna. Ända sedan jag landade på Franz Joseph Strauss idag 10.50 lokal tid, har jag verkligen bombaderats av nya intryck och upplevelser. Rundvandring i huset, en snabbgenomgång av rutiner och vanor i hemmet, en första anblick på vad mina sysslor här kommer att innefatta, mina ansvarsmoment, som bl.a. kommer utgöras av ur- och iplockning av diskmaskinen, ansvara för ordningen i plastförpckningsskåpet, hålla koll på att det alltid finns dagligvaror i hemmet; mjölk, toalettpapper, kaffe, sköta om strykningen av barnens kläder och ansvara för åtminstone torsdagens middag för hela familjen. Bland annat. Det förutom min huvuduppgift att se till barnen, hämta från skolbussen, läsa läxor, se till att de på dagen får mat i magen och inte hungrar bort, samt umgås och leker med dem mellan varven. Ännu till och med lördag förmiddag är morfar här i huset och hjälper till med barnen, vilket betyder att jag nu de första dagarna har mera tid att själv börja utforska den närmaste omgivningen. På tisdag börjar skolorna igen och då kör även vardagsrutinerna igång mer på allvar. Första veckan är ändå en väldigt lightversion av hur dagarna kommer se ut när allting väl är ingång helt fullt, men det kommer åtminstone ge en första inblick över vad som väntar. Inte i förrän i slutet av september drar däremot tyskakurserna igång och till dess kommer jag vara ledig varenda förmiddag, vilket ger mig chansen att verkligen lära känna kvarteren i kring och även München i sig som stad, betydligt bättre. Även de flesta kvällar verkar jag ha till mitt eget förfogande, så speciellt i början kommer det bli relativt mycket egentid och fritid. Både på gott och ont. Risken finns att rastlösheten kommer smygande och tristessen knackar på dörren, men som det känns nu, känns det faktiskt bara som en tillgång, än ett hinder och någonting jobbigt. Känns bra med en lugn inkörsperiod och mycket chans till egen tid. Bara det att komma från en vardag delad med enbart en mamma, till att slängas in i en kärnfamilj bestående av två auktoritära vuxna, samt två barn i skolåldern, det är en extrem kontrast och någonting som i sig tar väldigt mycket på krafterna. Lite extra fritid och chans till eftertanke och reflektion, känns som räddningen.

Redan imorgon kommer min första prövning här och min första uppgift att ta mig an. Jag ska nämligen med U-bahn ta mig i till stadskärnan och registrera mig och tala om att just jag faktiskt finns här nu och för en tid framåt. Därefter har jag fått pengar och blivit tillsagd att ta mig vidare genom myllret av U-bahnehållplatser och hoppa på en av alla sightseeingbussar som kör runt staden. En rolig uppgift och någonting som jag verkligen ser fram emot. Sightseeing är alltid lärorikt och ger rätt bra en första bild över området där man just nu befinner sig. Mycket trevligare arbetsuppgifter än att sitta på en sightseeingbuss får man leta efter. Jag klagar då verkligen inte.

Nu blir det dock at släcka ner för kvällen och försöka få till ett par timmars sömn, den här allra första natten i Bayerns huvudstad. Det blir nämligen tidig väckning även i morgon, tredje dagen på raken. Tydligen är det så det behöver gå till för att slippa alltför långa köer och väntetider inne vid inregistreringen i morgon. Att stället öppnar redan klockan 7 på morgonen gör inte saken bättre, men det gäller att vara i god tid ifall man inte vill tillbringa resten av dagen instäng bakom tjocka dörrar. Tydligen är det samma sak som gäller vid anmälning och inskrivning till kommande tyskakurser, fast ännu mer kaotiskt. Senast 6-7 bör man då vara på plats för att komma med på någon av kurserna som ordnas, eller i alla fall få chansen att välja. De attraktivare går tydligen åt som smör och för att spara in på timmar av väntande gäller det att komma i tid. Köande för själva kölappen och sedan regelrätt köande på sin tur i ordningen. Galet. Men det är ingenting jag behöver tänka så mycket på förrän 15 september, då är det D- day. Men det är då det. Imorgon är min första riktiga dag här och min första egentligen kontakt med det riktiga München. Spännande.