En liten uppdatering och små notiser

Nästan en hel månad sedan jag sist plitade ner ett par rader här. Inte mycket har hänt här på bloggen med andra ord, men desto mer har det skett runt omkring. De sista arbetsdagarna på sjön är avklarade och veckorna har fullkomligen sprungit fram medan jag haft mer eller mindre fullt upp hela tiden. Jag vet inte riktigt vart tiden tagit vägen, men tickat framåt med allt snabbare hastighet har den allt gjort och snart är det verkligen dags för avfärd. Alldeles snart är den här helgen förbi och en ny vecka påbörjas, veckan för avresa. Måndagen och tisdagen har jag ännu kvar att njuta av här hemma, men redan på onsdag morgon påbörjar jag min färd härifrån. Det är rätt mycket jag ska hinna fixa och dona med innan jag är redo att faktiskt ge mig av. Väskan är ännu inte packad, inte ens nedtagen från vinden. Packningslistan är inte riktigt helt utstuderad och färdigskriven, inte ens allt jag skulle behöva med mig på min färd är införskaffat och klart. Det finns egentligen en hel massa saker kvar att pyssla med innan jag kan sätta mig ner, pusta ut och känna mig förberedd och helt redo. Känns som jag skulle behöva åtminstone en vecka på mig för att få allt på grej och i ordning, men den tiden finns helt enkelt inte till mitt förfogande. Resten av dagen idag och två dagar till, det är vad jag har att spela med och så är det med det, det får helt enkelt ta och räcka. Även om jag hade haft en vecka, två, eller till och med 4 veckor på mig att förbereda mig och ställa i ordning, så tror jag faktiskt ändå inte att jag hade känslan hade varit speciellt annorlunda. Antagligen hade jag varit lika förvirrad och tankspridd och känslan av att inte riktigt vara helt förberedd och redo hade mycket troligt varit minst lika närvarande som den är just nu. Det känns som en situation, då jag helt enkelt bara behöver ge mig i kast med min uppgift, packa ihop det jag tror mig ha nytta och användning för under mina månader härifrån och ge mig iväg. Väldigt krasst, väldigt enkelt. Kasta mig ut över stupet och pröva mina vingar.

När jag åker härifrån på onsdag morgon är Uppsala det första målet på min resa och en heldag i staden vänta mig. Var i Uppsala jag övernattar är inte riktigt bestämt och helt klart, men det ordnar sig alltid. På något vänster. Redan 8.40 morgonen därefter lyfter mitt plan från Arlanda, om allt är i sin ordning. Det vankas med andra ord en relativt tidig uppstigning och ivägfärd torsdag morgon, för att jag ska hinna i god tid till incheckning och boarding, men det är nog ingen större fara. Den eventuella resfebern och fjärilarna i magen kommer nog att se till att jag vaknar och kommer mig upp. Går allt som planerat och allting är i tid, så landar jag på Franz Josef Strauss - Flygplatsen i München, 10.50. Vad som händer därifrån och framåt. Det har jag inte mycket vetskap om. Små fragment av vad som komma skall har jag i alla fall med mig redan när jag åker. Jag vet i vilken stad jag kommer befinna mig, jag vet min adress och har någorlunda koll på i vilket område jag ska slå mig ner. Till ytan har jag vetskap om de 4 personer som kommer befinna sig i min allra närmaste krets fr.o.m. 28 augusti och framåt och jag vet vad mina uppgifter i familjen kommer handla om i stort. Stommen i vardagen har jag dessutom fått ett något så när hum om, men så mycket mer vet jag egentligen inte. Jag åker ner till Tyskland med öppet sinne, som en bok med helt oskrivna blad. Till ytan vet de vem jag är och ytan är det enda jag vet om dem. De människor jag nu kommer att träffa och stöta på under min tid i München kommer in i mitt liv från och med nu och framåt. Om mitt förflutna vet ingen egentligen någonting och alla jag möter kommer få lära känna mig, lära känna Sonja som den jag är nu. Inga gamla spöken som rasslar i garderoben, inte några stämplar och gamla meriter som ligger kvar och skräpar i vrårna. En nytändning, från ruta ett och framåt. En chans att verkligen få chansen att hitta mig själv och växa in i en roll, som jag förhoppningsvis kommer känna mig trygg och bekväm i.

Visserligen är det mycket som känns läskigt och smått skrämmande inför allt nytt som komma skall, men det är en del av det hela. En del av tjusningen. En del av det äventyr jag alldeles snart kommer påbörja.