Känns som det var år och dar sen jag var här och skrev ett inlägg sist och det var det också. 6 februari var senaste gången jag skrev någonting alls här på bloggen och det är ju nästan oförskämt länge sedan. Nu har det 2,5 månad sen dess och snart är maj här i all sin prakt. Känns konstigt att tänka bara, för här har jag levt i sommarklimat allt sedan jag anlände i mitten av januari. Våren är sedan länge förbi och även om det först nu börjar lida mot försommar här på Gran Canaria, så har vi nordbor njutit av sommarvärme från dag ett. Bara en vecka kvar här nu och sedan är jag tillbaka i svalare klimat igen. Känns bra konstigt att tänka mig vitsippsängar och musöron på träden, en vår i full blom, när jag levt i sommarlandskap i månader nu. Ännu knäppare känns det däremot att se Canarierna här nere börja förbereda sig för sommaren, dra fram grillarna och så smått våga sig ner till stranden iklädda bikinis och tajta speedos, för ja, speedos är det som gäller för killarna här nere. Här är det inte några stora lösa badshorts inte, tajt ska det vara och ju färggladare och brokigare desto bättre. Jag chockeras inte längre av alla speedoklädda rumpor som möter mig på stranden, men jag har heller inte lärt mig uppskatta deras uppenbarelse. Jag föredrar fortfarande att lämna vissa delar till fantasin och nej, speedos är helt enkelt bara inte min grej!
Nu är tiden här på ön snart till ända och om bara en vecka är det hemresa som gäller. 3 månader har verkligen gått fort och jag kan inte riktigt fatta att det faktiskt är dags att ge sig av alldeles snart. Det har varit en sjukt innehålls- och upplevelserik tid och jag har lärt mig helt otroligt mycket, både kunskapsmässigt men även om mig själv och livet i stort. Det har verkligen varit en resa att minnas och en resa som get
t mersmak, både vad gäller massagen, men som även fått mig ännu mer intresserad om friskvårdsyrket i stort.. och dessutom, min reslust och min nyfikenhet för att upptäcka världen har nog aldrig varit så stor som nu. Att plugga är roligt och det är alltid både intressant och spännande att lära sig nya saker, men nu är den lusten faktiskt mättad, åtminstone för tillfället och troligtvis även för ett bra tag framåt. Åtminstone vad gäller längre kurser och så intensiva som den här. Kortkurser och weekend uppdrag, absolut, men inget mer månadsplugg för min del nu framöver. Nu kliar det i mina fingrar efter att få komma ut i det verkliga livet, att få visa vad jag lärt mig och att faktiskt få möta människor och jobba igen. Jag har en miljon tankar och planer snurrandes i huvudet och inspiration och nyfikenhet så det heter duga, nu gäller det för mig bara att andas och ta en sak i taget. Även om jag verkligen VILL så otroligt mycket och helst av allt skulle göra precis ALLT jag har i huvudet på en och samma gång, känner jag att det i det här läget faktiskt är bra att sakta farten och dämpa min iver aningen. Varför ska jag egentligen ha så väldigt bråttom? Det är ingenting jag stressar mig, ingenting förutom jag själv. Den här kursen och månaderna på Gran Canaria har varit en etapp på min livsresa. Nu gäller det att komma hem, andas ut en smula och försöka knyta ihop vad jag lärt mig därefter kan jag gå vidare och fortsätta spe på mina kunskaper och gräva ner mina plantor. Först av allt ska jag landa i både mig själv och i min tillvaro i stort, små frön kan jag visserligen fortsätta så, men något superväxthus behöver jag faktiskt inte leta mig svettig efter. Mina plantor och med dem även mina idéer och funderingar om livet och framtiden, behöver få chansen att slå rot och börja spira i lugnan ro, helt ute i det fria, utan kemikalier, gödningsmedel och diverse stressmoment från yttervärlden.