tempo. Full rulle från morgon till kväll och hålligång så det heter duga. Det är många dagar som gått sedan jag senast uppdaterade och det är mycket som hänt under den här tiden. Eftersom vi var lediga hela fredagen och enbart hade självstudier och egen bahandling, så passade vi uppe på berget, Carro från tjejligan och killarna från Roque Nublo nueve på att ta en liten sväng ner på byn. Inget jätte partaj och inget fylleslag, men ett par drinkar, mycket chill och trevlig samvaro. Däremot var vi nog de enda på Den Norska Klubben som uppskattade vår närvaro. Det var nämligen norsk quiz-afton och alla andra som äntrat baren för kvällen satt bänkade med papper och penna i högsta hugg och med öronen på högspänn. Vi i vårt lilla hörn var däremot inte riktigt med på samma noter. Dels hade vi absolut ingen lust med sällskapslekar på den nivån och dessutom förstod vi varken vad de sa eller vad de egentligen frågade efter. Ingen idé att vara med, med andra ord. Vi satt i vårt lilla hörn och skrattade så vi kiknade, medan resten av människorna i lokalen slängde och ilskna blickar och hyschade tystande läten. Jag tror inte att vi direkt var de allra mest populära gästerna den kvällen, men vad gör det. Vi hade väldigt roligt och det är ju faktiskt det som var huvudsaken. Åtminstone för oss. (:Fredagen var som sagt ägnad åt eget arbeta och plugg på egenhand. Redan vid halv 10 var vi samlade på skolan och hade faktiskt en riktigt givande och pedagogisk genomgång av alla muskler vi hittills hade lärt oss. Inte det allra roligaste, men väldigt, väldigt lärorikt och behövligt. Däremot blev jag utsedd till lärare och var tvungen att stå och peka och klämma på Benjamin hela förmiddagen, medan jag försökta förklara och fråga om muskelfästen och funktioner jag inte ens riktigt hade hundrakoll på. (Jag skyller på dig mamma för att den uppgiften hamnade på mina axlar. Genetiska påbrån igen? Eller bara konstiga sammaträffande att det ofta blir jag som får stå för undervisningen och pratet, även om jag vill det eller ej.) Efter sessionen i skolan kände vi oss däremot väl värda en tur på gräsmattan och eftersom det var soligt och underbart sommarväder tog vi med oss våra medhavda matlådor, strosade ner längs gatan och lade oss och stekte ett par timmar i värmen. Känns inte som man kan ha det så mycket bättre, än att kunna gå ner och slänga sig på magen med solen stekandes på ryggen efter en tuff dag i skolan. Livskvalitet och njutning på väldigt hög nivå. Vi hade däremot inte tid att ligga där hur länge som helst. Klockan 19 var vi nämligen alla i klassen bjudna upp en våning till vårt eminenta rektorpar Karin och Krister för en mysig och trevlig samvaro med mat och törstsläckare. En liten förfest hann vi också med nere i våran lägenhet där alla samlades med skratt och diverse struplenare. Väl uppe på loftet bjöds vi på en alldeles gudomligt god paella och svalkande san
gria. En riktig spansk afton och en väldigt trevlig kväll. Även om vi inte hade tänkt det före och verkligen förskte hålla oss ifrån det, så hamnade vi till slut in till Puerto Rico i alla fall. Den tredje helgen på raken med holanbalolan och dans i timmar. Den här kvällen slutade däremot i vettig tid och vi var hemma redan före 2. En perfekt förutsättning för att orka med en lång dag i hetten dagen efter. Däremot fanns inte riktigt orken och motivationen att ta oss ända ner till någon strand, även om det verkligen inte är sträckor att klaga över. Vi fastnade på takterassen på Roque Nublo och där låg vi och späkte hela dagen. En kväll med kinamat och film och ännu en dag som avslutades med bravur. Vädret var verkligen med oss nu i helgen och det har både varit varmt och soligt. Även söndagen mötte oss med sol och värme och nu fanns det även krafter nog att verkligen ta oss iväg någonstans. Patalavaka blev dagens mål och en väldigt pitoresk och aningen mindre strand med både klippor och svart lavasand var vad som blickade mot oss när vi väl kommit fram med taxitransporten. Luften var ljummen och vindarna som smekte vår hud alldeles lagom svalkande. Solen hettade på kroppen, vågorna brusade i bakkgrunden och havet gnistrade bara meter igrån oss. Det var med andra ord en alldeles underbar dag. Den molninvasion som såg ut att helt förstöra vår stranddag var bara ett hotande moment på himlen under en knapp timme. Därefter var det sol och värme för hela slanten och även bad. Nu kan jag äntligen med stolthet skriva att jag inte bara sett och beundrat Atlanten på håll och vadat i dess svalkande vatten, jag har faktiskt även låtit de salta vågorna skölja över min kropp och guppat runt i vågorna. För vågor kan man verkligen tala om i det här fallet. Jäklar vilka dyningar havet fick till under de timmarna vi var bosatta nere i sanden. Tydligen är det heller inte någon engångsföreteelse, utan någonting som är mer regel än undantag vad gäller just Patalavaka. Jag klagar inte. Det var aningen svalt i vattnet för mig som är en av de allra värsta badkrukorna i historien, men jag njöt ändå för fulla muggar och efter ett par timmar under den stekande solen var det inget annat än en ren njutning att få kyla ner kroppen ett par grader. Med andra ord var det en riktigt toppenhelg, även denna gång, men nu har v
i alla sagt att vi nog ska ta det lite lugnt ett tag framöver. Får allt se hur det går med den saken. Det är nämligen inte första gången vi myntat de orden och den här helgen är det dessutom en pågående karneval här i byn och hålligång från tidig kväll fram till nattens småtimmar. Det behöver läsas en hel del och läggas ner en hel del energi på att få in allt vi gått igenom i skolan hittills, det skulle vara en ren underdrift att påstå någonting annat. Så skolan behöver allt få en hel del fokus, men förhoppningsvis ska vi även orka och hinna med lite roligt också. Vi har varit relativt bra på att dela upp och få tid till båda dera hittills, så jag hoppas att det går lika smidigt den här helgen. Nu är däremot smekmånaden i skolan över och det blir allt intensivare och intensivare. Tempot är fortfarande skyhögt och allteftersom vi kommer längre in i kursen, blir det allt mer att hålla isär och förstå skillnaden mellan. Det börjar vara en hel del redan och mer kommer det.Annars trivs jag som fisken i vattnet och är fortfarande lika glad över att ha gett mig av hit. Intrigerna här börjar dock tätna och händelserna haglar över oss. I söndags efter vår avslutade massagesession, hände resan första och förhoppningsvis enda olycka. Jessika snubblade i trappan på väg ner från klassen, dunsade ner med dunder och brak och slog i både ankel, axel, handled och huvud. När som förste man kom ner Siren låg Jessika avsvimmad i en hög på stengolvet. En riktigt obehaglig syn och ett otäckt fall. Otroligt nog slutade det inte med mer än en hårt stukad fot, en hjärnskakning och några små blåmärken. Det kunde ha blivit så väldigt mycket värre och det är egentligen ett under hur bra det sist och slutligen gick. Det blev hur som helst en väldigt uppspeedad kväll, ambulans färd in till den lokala läkarmottagningen här i Arguineguin, ett jäkla sjå med att hitta försäkringspapper, pass och diverse nödvändigheter och ett första möte med den spanska sjukvården. Louise, Emeli och jag från lägenhetenten på berget, tillsammans med Michael, vår eminenta spanska kung, tog oss sedan runt halva Mogan och vidare in till distriktet nästgårds för att hitta till Clinica Roca och få tag på en röntgen och ett ordentligt läkarteam. Vårdcentralen här i byn, hade nämligen inte rätt utrustning och ville inte ha något mer med oss att göra. Snabba ryck, många turer fram och tillbaka. Billånande, tankning, ett försök till kartläsning och många timmars väntande, slutade tillsist med en omplåstrad och omhändertagen Jessika och en härlig suck av lättnad. Det var en bra helg överlag, det hände väldigt mycket och allt var inte tipptopp, men även med vissa tråkigheter var det ändå ett bra slut trots allt.
Måndagen var dagen för min allra första praktik och nu har jag äntligen fått ge mig in i massarandet på riktigt. Nerverna på helspänn inför den allra första klienten för kvällen, men efter att jag skakat hand med Rakel 75 och konstaterat att hon inte var någonting annat än en söt och rar gammal tant, så släppte spänningarna och det var bara att köra på. Härligt att äntligen vara igång och även om det var en vädligt påfrestande och intensiv dag. Skola från 8.30 och ända fram till 21 på kvällen, så var det både roligt och väldigt inspirerande.
